Jag lever i en bubbla
Det är så konstigt att vi är här nu något som vi planerat och pratat om i nästan 2 års-tid. Och nu är vi här, när jag slagit igen mina blå på dagen eller när jag sover på natten och vaknar så vet jag först inte att jag är här. Hajar liksom till varje gång och kommer då på javisst ja vi är ju här på Lanta. Vi är fria, vi är lediga. Det är bara familjen, vi bestämmer bara vi, ingen annan, ingen klocka, ingen plikt mot någon, ingen arbetsgivare. En härlig känsla.
FRIHET
Det som skrämde mig innan resan var ju att jag skulle längta så vansinnigt mycket hem men jag gör ju inte det. Jag trodde att jag skulle sakna mitt fina hus att få slå mig ner i soffan och se på 70 tums TV:n Jag älskar att se på TV.
Städa och plocka, tvätta och göra fint hemma. Jag gillar att städa, plocka och tvätta.
Älskar att inreda mitt hem.
Älskar att hålla ordning. Kontrollmänniska.
2 tonåringar hemma som ska sköta hushållet i 8 veckor själva utan mamma.
Min fasa...kontrollbehovet.
Nu känns det bara som att jag släppt allt.
Här är vi i en bubbla hela dagarna går upp, käkar lite frukost, följer Mollie till skolskjutsen går hem, säger till varann vad ska vi hitta på idag då, gå till stranden kanske, ta massage kanske, åka moppe kanske, sola kanske, äta lite kanske, sova lite kanske..ja så där är det varje dag.
Alltså hur kan det vara så här och tänk när bubblan spricker hur blir det då. När resväskan ska packas i och vi ska åka hem till vardagslivet.
Som jag sa till Stefan igår hem vill jag ju till alla barn, Astrid 💕, föräldrar, vänner dom saknar jag men jag saknar inte den stressiga vardagen, jobblivet att inte få känna friheten att bestämma själv om mina dagar och vad jag vill göra.
Nu vet ju jag att livet ser ut så, livet är så för alla.
Man ska/måste jobba, laga mat, tvätta, betala räkningar, städa, stressa, tjata på ungar.
Inte bara sola, bara bada, bara åka moppe bara känna frihet.
Så ser inte livet ut, men här gör det faktiskt det.
Nu bara för en kort tid. Det är nog därför jag fortfarande lever i den där bubblan att min hjärna inte förstår när jag vaknar på dagen eller mitt i natten att jag nu är i mitt friare liv.
Utan materiella saker, utan jobb, utan stressen ALLT
Här skiter folk fullständigt i vad man jobbar med, ingen frågar. Det har ingen betydelse alls, det som folk är mest nyfikna på här är vem som ska stanna längst. Längst THAIMOUT från vardagslivet i Sverige.
Längst FRIHET står högt i kurs här.
